euresa

Nu är vi tillbaka till ankdammen Sverige och skall försöka göra en sammanfattning av resan. Men det kommer att dröja lite. För tillfället har vi fullt upp med fastighetsaffärer men lovar att återkomma med ärendet. Vi har nu en stuga för uthyrning i Värmland. Vill du ha information titta på euresa.blogg.se/stuga och hör av er sen.

Från Innsbruck gick färden vidare i Alperna. Genomsnittshastighet 47 km. BRANT!!! upp o ner och flera bromsstoppar.
Bromsstoppar för långtradare när deras bromsar har slutat att fungera, måste ses. Här var vackert och här var gott om snö och skidåkare. Kändes konstigt när man för inte så länge sedan gick bland apelsinlundar.


Fäbodar i Alperna

Man har inte bara fäbodar utan också bodar till hö och ved, fullt av dem. Österrikarnas och för den delen de tyska alpstugorna är otroligt välhållna och vackra. Med den där typiska övervåningen och oftast vackra väggmålningar på kalkvita väggar.

 

Vi körde förbi Garmisch - Partenkirschen, hur många ggr har man inte sett skidtävlingar härifrån.

Snart nog kom vi ner till lägre marker och därmed mindre snö. Lite kisspauser och en spaghettibolognese på en restaurang längs vägen ( jaha nu har man kommit till de nordligare, kallare breddgraderna där en iskall tyska serverar likt skolmatsbespisning) precis som hemma, vägkrogarna. Sedan drog Lars iväg 190 km/tim och bilen bara gled, inte en ansträngning från motorn märktes, här finns mer att ge. Tog oss igenom Munchen - tänk det var här det sa klick hos kungen. Väldigt vackra stadium där, antagligen sedan OS tiden.



Vi körde vidare mot Hamburg, vi körde av från motorvägen och hamnade i Leitzigen. En typisk tysk landsby, där man inte kunde engelska men ein grosse bier, det förstod hon, lite skratt och visning med händerna fick vi rum för natten och en kvällsmåltid med typisk tysk wienersnitzel. Ett enkelt hotell, men rummet var stort, en bra dusch/wc och en överraskande god frukost. Här fick Helena sitt första perfekta kokta ägg på hela resan. Värdinnan en väldigt rar människa som ville väl
och hade lätt till skratt.



Efter den goda frukosten körde vi vidare mot Danmark - lite handel i Heligehafen - och sedan på båten Rödby/Puttgarden
och vi lämnade kontinenten bakom oss buy, buy. En natt kvar i Danmark/Köpenhamn/Hotell Hilton. Sedan ses vi.

 

Rödby - Puttgarten efter shopping i Heligehaffen.                                           Willy Helena Hotell Hilton Kastrup

7 / 4 Efter frukosten körde vi norrut från Italien. Här var temperaturen låg och det var höga berg omkring oss.
Lars hade varit på besök i Innsbruck under sin konfirmationstid och hade positiv bild av staden, nu ville han visa mig den och naturligtvis var ett besök hos veterinären ett måste.


Mellan Italien och Österike

Vi körde rakt in i centrum, Lars klev av bilen och steg in på ett cafe mitt emot. Jodå hjälpsamma och rara brättade de att veterinären i hela staden, var runt hörnet och två gator ner. yipee!!! (Gud är fortfarande med oss på resan).

 Innsbruck

Väl där kostade besöket en 100-lapp. Hemma kostar det bara att kliva in på en veterinärkliniken mellan 500-1000 kr.
Tillbaks till bilen igen bestämde vi oss för att ta en kopp kaffe på det där cafet som hade hjälpt oss med vägen.
Österrike naturligvis, det hade jag glömt ,cafeernas och bakelserns förlovade land. Här fanns o välja på!!!
Upprymda över vår fullträff med veterinären och cafebesöket i vårsol och 24 gr värme ( mitt i alperna !!!!!) beslöt vi för att stanna. När vi tittar ut från cafet, ser vi ett Best Western Hotell på samma gata en bit bort till höger, vi går dit.



Ett varmt välkomnande, hund bara trevligt. Ett mysigt, lyxigt, familjärt hotell - kan varmt rekommenderas. Neuve Post.
Ett problem bara - jag hade fått tandvärk - inga problem värden ringer till sjukhuset , inget svar. Under tiden berättar han att man har påskmarknad i gamla stan bara under de här dagarna. Då hägrade vårmarknaden. Iväg i solen, Willy Lars och jag. Det är hästdroskor i stan. Det är varmt, inte bara vårsolen, utan människorna...... Underbara, snälla, belevade kunniga och hundvänliga. I gamla stan är det vårmarknad, trångt, mkt folk ändå när t ex Lars går in i en liten butik för att köpa cigarrer viftar ägarinnan in mig. Självklart ska hunden in och vända i en trång butik inte större än att 5 personer ryms, för här, här är man hundvänliga.

 Gamla stan

När vi satte oss på en restaurang, ute, frågade flickan som serverade oss om hon fick ge Willy en skål vatten. Det blev 2 skålar. Dessutom frågade hon om hon fick ge honom hundmat- gratis naturligtvis-
visst okej. Det roliga var att den sortens hundmat(leversnittar) äter inte Willy, men jodå han är väluppfostrad bjuds det ska man inte vara oartig, han sväljer rubbet. Eller så tyckte han som vi att hon var underbart söt och rar. Dessutom hade hon en väsande sensuell röst. 3 ggr frågade hon om allt var okej, och maten var helt underbar. Vi tog kort på tösabiten.



Lars satt och filosoferade som man kan göra över en god bit mat och en stor stark och tyckte att  med en shot till så var det nog dags för mig att ta och krypa hem. Vilket jag gjorde................... utan att ha tagit någon shot!!!!



Innsbruck är vackert. Ett vänligt sinnat folk, vi mötte flera homosexuella och kanske kan de finna sin fristad här, en bit från de stelbenta och fördömande tyskarna. Middagen på hotellet superb, här fick man sina första gröna smörstekta vårsparrisar mmmm. En sen kvällspromenad där vi tog avsked av Innsbruck, en irishcoffee och i säng.
Lars hade verkligen överraskat mig med ett underbart Innsbruck.

Dagen efter åter ont i tanden, inom sjukhuset, 2 tim väntan neej, vi kör.

 

6/4

På väg till Pescara

På väg hemåt efter en irriterande tripp i södra Italien med skojare och naturkatastrofer. Vi anlände till Pescara torsdag eftermiddag och tog in på hotel Prestige för att avvakta kontakten med vår Italienmäklare. Lördag var dagen Jeanperrie "mäklaren" hade tid så vi tog oss tid att se på den här lilla byn eller rättare sagt blivande turistmål, då allting ser ut som vanligt för turister utom att säsongen inte startat innu. Så torsdagen gick åt till att handla i byns lilla handelsbod, lite frukt, vin, ost, och annat gott för en dag på stranden.
 
 Bilder från jordbävningsområdet
På väg till Pescara

Fredag hände inte så mycket, orientering av byn, promenad på stranden, kollade lite objekt på internet. Åt kvällsmat på en kinesrestaurang. Ravioli med räkkött till Helena och oxkött till mig, smakade skapligt, sen huvudrätten, ka.lvkött med lök utan RIS. Dessutom ett så segt kött så det t om jamade när man bet i det. Helenas grillade räkor var något bättre, de gick i alla fall att tugga.

Lördag förmiddag kl 10,00 väntar på mäklaren, ingen kommer så jag går ner till receptionen för att ringa mäklaren. 10,15 svarar mäklare och medelar att han varit på plats kl 9,00 för en annan klient och meddelat receptionen så de i sin tur kan meddela oss, att han blir 45min senare och lämnat prospekt på fastigheter. Naturligtvis har ju inte Hotel Prestige någon aning om service så där satt vi till ingen nytta. Men klockan 11,00 var vi samlade i alla fall, mäklaren Jeanpierre och hans vän, arkitekten Luigi, så hädanefter alltså Mario & Luigi.

Genomgången på vad vi sökte var snabbt avklarad så , hej å hå upp i bergen vi gå. En LÅNG omväg senare för att vi skulle se vyn var vi framme vid det första objektet. En före detta bar mitt i byn med lägenhet ovanpå, bara att flytta in i för det fashionabla priset av 45000€ . När jag förklarat att det här skitet bara var värt kanske 30000€ och blivit ovän med Luigi körde vi vidare. (Detta är förmodligen ett av alla fuktskadade hus som rasat i jordbävningen). Nästa Objekt betydligt bättre, både Helena och jag blev förtjusta i det även om det krävts en del arbete. Så hem igen efter att dagen gått åt till dessa två objekt. Senare förklarar mäklaren alla kostnade i samband med husköp. Det var stämpelskatter och notarieavgifter mm så när allt var klar kostade huset 160.000kr mer än utgångspriset. ?!

   Vårt projekt som var intressant i alla fall

Så hotellet igen, vi gick igenom vad mäklaren sagt och kollade på internet. 10-20% kostar det att köpa hus i Italien, inte 35-40% enligt Mario dessutom hittade vi samma hus hos en annan mäklare 5000€ billigare dvs 50000skr. Så fastighetsaffär får vänta till svenska kronan hämtat upp sig eller något land landar i verkligheten.

Söndag, Helena skall hämta sin jacka i bilen och upptäcker en lång reva i bakluckan på bilen. Vi säger till hotellpersonalen vad som hänt och de slår ifrån sig, -du skulle stått längre in, eller -du borde stått på gatan och andra ursäkter. Men jag skall inte bll långrandig, både Helena och jag spydde galla på italenarna under söndagkvällen och förbannade deras nonschalans, vi var nu övertygade om att italenarna är duktiga på två saker, glänsa och ljuga.
Jordbävningen till råga på allt, gav vi upp och bestämde att nu blir det hemfärd.

Måndag kväll. Helena har precis gått o lagt sig och jag sitter i receptionen här i norditalien Affie. Imorgon blir det Innspruck i Österrike och vetrinär till Willy.  (Svenska jordbruksregler) innan vi kan anträda Sverige förhoppningsvis
till påsk.  PS min telefon är indränkt med vatten och fungerar inte längre DS

Helenas kommentar: Vi var i Perugia ( hittar ni mitt i Italien, strax norr om Rom ) körde ner till Spoleto över bergen
Apeninerna där epicentrum för jordbävningen var ( Lars tyckte där var vackert, så även jag så vi var nära att ta ett hotell här uppe) mot Pescara.

De två husen vi vr och tittade på låg i Cermignanao (Teramo) och Castiglione lite öster om Làquila som i dag är totalförstört. Hela staden är evakuerad och tusentals är hemlösa. Man ha utlyst det till en nationalkatastrof, och den
värsta naturkatastrof som inträffat i Italien under hela 1900-2000 talet. Làquila är värst drabbat eftersom så många bodde, där men många småbyar uppe i området är drabbat.

Ja, vi överlevde, men låt mig berätta.......  Jag vaknade av att jag trodde min man hade en herdestund för sig själv
men tyckte att sängen skakade lite väl mycket, tanken slog mig - han kanske drömde och låg o skakade eller fått epilepsianfall, vände mig om Lars var vaken vad är det? - det är nog jordbävning sa Lars som reste sig och tittade ut på balkongen (för att som han sa se om vi behövde ta oss ut). Han såg då att hela kylten inne i en butik stod och svajade kraftigt. Synd att vi inte filmade med videokameran, då hade vi kanse haft en del av semestern betald nu.

Lars gick tillbaka o la sig i sängen. Plösligt hör vi hur folk börjar slå i dörrar och springa i korridorer. Antagligen samlades man i foajen eller ute, vi vet inte vi låg lugnt kvar. Vi upplevde jordbävningen i skåne värre, eftersom det var mindre, snabbare skakningar, så att skorstenen stod och skallrade. Här var större rörelser, så att man vaggades som ett barn i sängen. Naturligtvis stora rörelser stora skalv, stor skada. Det var 6,3 på richterskalan och vi upptäckte på morgonen att rappningen i taket hade släppt.

Jag hade krävt att hotellägaren skrev rapport om skadan på vår bil både på engelska och italienska, detta underlättade för oss när vi gled ner till polisstationen direkt efter frukost o dusch. Vi hade tur i detta byråkratiska/polisiära samhälle
att ganska omgående få en polisofficer som tog in oss och började processen. Det tog tid, det skulle skrivas, pass skulle uppvisas, kopior på hotellets skrivelse, och en underskrift att Lars inte gjorde några anspråk på någon italienare.
(milde himmel för en repa i lacken) Tur var det dock att vi tog tag i detta direkt, en timme senare hade man fullt upp på polisstationen, det visade sig senare fick vi reda på  ( på nyheterna) att man under dagen stängt all trafik på vägarna mellan södra Italien och norra Italien just för att räddningstjänst, sjukhustransporter och militär (fältsjukhus) skulle kunna få tillgång till fria vägar. VI HANN SMITA UT - DETTA KUNDE VI LÄSA OM NÄR VI SATT I AFFI ( strax väster om Verona i norra Italien, nästan vid Gardasjön. Fast vi förstod att saker var på gång för vägen norrut upp till Bologna möttes vi av STORA konvojer på 15-20 räddningstjänstbilar med kontinuerliga intervaller.

P.s Vi är verkligen i händelsernas centrum. I Affi ( en liten avkrok utanför Verona ) när vi checkat in på vårt rum upptäcker Lars en stor gul helikopter som landade utanför. På bakgården från vårt fönster kan vi se en stor glasbyggnad med stora trappor fullt med säkerhetsfolk. Här landar helikoptern ut springer tre personer en kostymklädd möter upp och springer med en av dem upp samtidigt som han verkar prata. Efter en stund kommer en ambulans med siren o blåljus på och av springer personer, allt folk försvinner in och framför finns någon sorts blå smal farkost ( typ glidflygplan) samtidigt efter ca en kvart sänder man från italien en direktsänd briefing ( var det härifrån) man undrar.?!
Byggnaden var helt inkognito, inte en skylt, ingenting...........

Hörs i övermorgon

1/4 En natt kvar i denna la mafioso by från medeltiden. Ja så känns det i alla fall att vara här.

Torget i byn och huvudingången

I byns gamla kyrka finns i graverad mässingsplåt namnen på de släkter som styr byn. Inpräntad i ryggstödet på kyrkbänkarna kan man se vilka platser de skall sitta på. Ägaren till hotellet är en 2m lång kraftig man och hans 23 åriga dotter pratar som Marlon Brando i filmen gudfadern. Vi känner oss dock väldigt trygga här och vi är dessutom i gott sällskap bland övriga gäster som varit här. Ägarens söta dotter Martina visade oss i gästboken Nicole Kidmans namnteckning när hon var här 1997, dock utan Tom Cruise då ej hans namn var där. Dessutom på restaurangen sidan om La Posse var där en bild på Ted Kennedy också på besök här i byn. Också vi 1/4 -2009 inte att förglömma. Detta är alltså en pilgrimsby där vandrare från Frankrike till Rom får en säng gratis efter religös förebild, en sträcka på 172mil att vandra således.
    
Hotellet                                Matsal / Bar                          Restaurang / torg  
 
Här odlas också druvan som ger produkten Chianti vin som smakar väldigt olika beroende på årgång. Huvudsakligen gjord på sangiovese och de gröna druvorna har bannlysts helt.
De mest spännande vinerna hittar man i Chianti classico-distriktet som breder ut sig mellan Florens och Sienna och just här befinner vi alltså oss.

Så välkommna hit till detta hotell som heter detsamma som byn, familjeägt med god klass och standard, smaka på maten på olika restauranger här i byn. Vin och delikatessaffär utan turistpriser utan bra normala priser. Vänliga och hjälpsamma människor. Omgivningar som är sköna att skåda, en lisa för själen helt enkelt.

Så imorgon torsdag bär det av mot Peruglia för att träffa husmäklare, så vi får se vad som händer därnäst.