Abruzzo jordbävning
6/4
På väg till Pescara
På väg hemåt efter en irriterande tripp i södra Italien med skojare och naturkatastrofer. Vi anlände till Pescara torsdag eftermiddag och tog in på hotel Prestige för att avvakta kontakten med vår Italienmäklare. Lördag var dagen Jeanperrie "mäklaren" hade tid så vi tog oss tid att se på den här lilla byn eller rättare sagt blivande turistmål, då allting ser ut som vanligt för turister utom att säsongen inte startat innu. Så torsdagen gick åt till att handla i byns lilla handelsbod, lite frukt, vin, ost, och annat gott för en dag på stranden.
Bilder från jordbävningsområdet
På väg till Pescara
Fredag hände inte så mycket, orientering av byn, promenad på stranden, kollade lite objekt på internet. Åt kvällsmat på en kinesrestaurang. Ravioli med räkkött till Helena och oxkött till mig, smakade skapligt, sen huvudrätten, ka.lvkött med lök utan RIS. Dessutom ett så segt kött så det t om jamade när man bet i det. Helenas grillade räkor var något bättre, de gick i alla fall att tugga.
Lördag förmiddag kl 10,00 väntar på mäklaren, ingen kommer så jag går ner till receptionen för att ringa mäklaren. 10,15 svarar mäklare och medelar att han varit på plats kl 9,00 för en annan klient och meddelat receptionen så de i sin tur kan meddela oss, att han blir 45min senare och lämnat prospekt på fastigheter. Naturligtvis har ju inte Hotel Prestige någon aning om service så där satt vi till ingen nytta. Men klockan 11,00 var vi samlade i alla fall, mäklaren Jeanpierre och hans vän, arkitekten Luigi, så hädanefter alltså Mario & Luigi.
Genomgången på vad vi sökte var snabbt avklarad så , hej å hå upp i bergen vi gå. En LÅNG omväg senare för att vi skulle se vyn var vi framme vid det första objektet. En före detta bar mitt i byn med lägenhet ovanpå, bara att flytta in i för det fashionabla priset av 45000€ . När jag förklarat att det här skitet bara var värt kanske 30000€ och blivit ovän med Luigi körde vi vidare. (Detta är förmodligen ett av alla fuktskadade hus som rasat i jordbävningen). Nästa Objekt betydligt bättre, både Helena och jag blev förtjusta i det även om det krävts en del arbete. Så hem igen efter att dagen gått åt till dessa två objekt. Senare förklarar mäklaren alla kostnade i samband med husköp. Det var stämpelskatter och notarieavgifter mm så när allt var klar kostade huset 160.000kr mer än utgångspriset. ?!
Vårt projekt som var intressant i alla fall
Så hotellet igen, vi gick igenom vad mäklaren sagt och kollade på internet. 10-20% kostar det att köpa hus i Italien, inte 35-40% enligt Mario dessutom hittade vi samma hus hos en annan mäklare 5000€ billigare dvs 50000skr. Så fastighetsaffär får vänta till svenska kronan hämtat upp sig eller något land landar i verkligheten.
Söndag, Helena skall hämta sin jacka i bilen och upptäcker en lång reva i bakluckan på bilen. Vi säger till hotellpersonalen vad som hänt och de slår ifrån sig, -du skulle stått längre in, eller -du borde stått på gatan och andra ursäkter. Men jag skall inte bll långrandig, både Helena och jag spydde galla på italenarna under söndagkvällen och förbannade deras nonschalans, vi var nu övertygade om att italenarna är duktiga på två saker, glänsa och ljuga.
Jordbävningen till råga på allt, gav vi upp och bestämde att nu blir det hemfärd.
Måndag kväll. Helena har precis gått o lagt sig och jag sitter i receptionen här i norditalien Affie. Imorgon blir det Innspruck i Österrike och vetrinär till Willy. (Svenska jordbruksregler) innan vi kan anträda Sverige förhoppningsvis
till påsk. PS min telefon är indränkt med vatten och fungerar inte längre DS
Helenas kommentar: Vi var i Perugia ( hittar ni mitt i Italien, strax norr om Rom ) körde ner till Spoleto över bergen
Apeninerna där epicentrum för jordbävningen var ( Lars tyckte där var vackert, så även jag så vi var nära att ta ett hotell här uppe) mot Pescara.
De två husen vi vr och tittade på låg i Cermignanao (Teramo) och Castiglione lite öster om Làquila som i dag är totalförstört. Hela staden är evakuerad och tusentals är hemlösa. Man ha utlyst det till en nationalkatastrof, och den
värsta naturkatastrof som inträffat i Italien under hela 1900-2000 talet. Làquila är värst drabbat eftersom så många bodde, där men många småbyar uppe i området är drabbat.
Ja, vi överlevde, men låt mig berätta....... Jag vaknade av att jag trodde min man hade en herdestund för sig själv
men tyckte att sängen skakade lite väl mycket, tanken slog mig - han kanske drömde och låg o skakade eller fått epilepsianfall, vände mig om Lars var vaken vad är det? - det är nog jordbävning sa Lars som reste sig och tittade ut på balkongen (för att som han sa se om vi behövde ta oss ut). Han såg då att hela kylten inne i en butik stod och svajade kraftigt. Synd att vi inte filmade med videokameran, då hade vi kanse haft en del av semestern betald nu.
Lars gick tillbaka o la sig i sängen. Plösligt hör vi hur folk börjar slå i dörrar och springa i korridorer. Antagligen samlades man i foajen eller ute, vi vet inte vi låg lugnt kvar. Vi upplevde jordbävningen i skåne värre, eftersom det var mindre, snabbare skakningar, så att skorstenen stod och skallrade. Här var större rörelser, så att man vaggades som ett barn i sängen. Naturligtvis stora rörelser stora skalv, stor skada. Det var 6,3 på richterskalan och vi upptäckte på morgonen att rappningen i taket hade släppt.
Jag hade krävt att hotellägaren skrev rapport om skadan på vår bil både på engelska och italienska, detta underlättade för oss när vi gled ner till polisstationen direkt efter frukost o dusch. Vi hade tur i detta byråkratiska/polisiära samhälle
att ganska omgående få en polisofficer som tog in oss och började processen. Det tog tid, det skulle skrivas, pass skulle uppvisas, kopior på hotellets skrivelse, och en underskrift att Lars inte gjorde några anspråk på någon italienare.
(milde himmel för en repa i lacken) Tur var det dock att vi tog tag i detta direkt, en timme senare hade man fullt upp på polisstationen, det visade sig senare fick vi reda på ( på nyheterna) att man under dagen stängt all trafik på vägarna mellan södra Italien och norra Italien just för att räddningstjänst, sjukhustransporter och militär (fältsjukhus) skulle kunna få tillgång till fria vägar. VI HANN SMITA UT - DETTA KUNDE VI LÄSA OM NÄR VI SATT I AFFI ( strax väster om Verona i norra Italien, nästan vid Gardasjön. Fast vi förstod att saker var på gång för vägen norrut upp till Bologna möttes vi av STORA konvojer på 15-20 räddningstjänstbilar med kontinuerliga intervaller.
P.s Vi är verkligen i händelsernas centrum. I Affi ( en liten avkrok utanför Verona ) när vi checkat in på vårt rum upptäcker Lars en stor gul helikopter som landade utanför. På bakgården från vårt fönster kan vi se en stor glasbyggnad med stora trappor fullt med säkerhetsfolk. Här landar helikoptern ut springer tre personer en kostymklädd möter upp och springer med en av dem upp samtidigt som han verkar prata. Efter en stund kommer en ambulans med siren o blåljus på och av springer personer, allt folk försvinner in och framför finns någon sorts blå smal farkost ( typ glidflygplan) samtidigt efter ca en kvart sänder man från italien en direktsänd briefing ( var det härifrån) man undrar.?!
Byggnaden var helt inkognito, inte en skylt, ingenting...........
Hörs i övermorgon
På väg till Pescara
På väg hemåt efter en irriterande tripp i södra Italien med skojare och naturkatastrofer. Vi anlände till Pescara torsdag eftermiddag och tog in på hotel Prestige för att avvakta kontakten med vår Italienmäklare. Lördag var dagen Jeanperrie "mäklaren" hade tid så vi tog oss tid att se på den här lilla byn eller rättare sagt blivande turistmål, då allting ser ut som vanligt för turister utom att säsongen inte startat innu. Så torsdagen gick åt till att handla i byns lilla handelsbod, lite frukt, vin, ost, och annat gott för en dag på stranden.
Bilder från jordbävningsområdetPå väg till Pescara
Fredag hände inte så mycket, orientering av byn, promenad på stranden, kollade lite objekt på internet. Åt kvällsmat på en kinesrestaurang. Ravioli med räkkött till Helena och oxkött till mig, smakade skapligt, sen huvudrätten, ka.lvkött med lök utan RIS. Dessutom ett så segt kött så det t om jamade när man bet i det. Helenas grillade räkor var något bättre, de gick i alla fall att tugga.
Lördag förmiddag kl 10,00 väntar på mäklaren, ingen kommer så jag går ner till receptionen för att ringa mäklaren. 10,15 svarar mäklare och medelar att han varit på plats kl 9,00 för en annan klient och meddelat receptionen så de i sin tur kan meddela oss, att han blir 45min senare och lämnat prospekt på fastigheter. Naturligtvis har ju inte Hotel Prestige någon aning om service så där satt vi till ingen nytta. Men klockan 11,00 var vi samlade i alla fall, mäklaren Jeanpierre och hans vän, arkitekten Luigi, så hädanefter alltså Mario & Luigi.
Genomgången på vad vi sökte var snabbt avklarad så , hej å hå upp i bergen vi gå. En LÅNG omväg senare för att vi skulle se vyn var vi framme vid det första objektet. En före detta bar mitt i byn med lägenhet ovanpå, bara att flytta in i för det fashionabla priset av 45000€ . När jag förklarat att det här skitet bara var värt kanske 30000€ och blivit ovän med Luigi körde vi vidare. (Detta är förmodligen ett av alla fuktskadade hus som rasat i jordbävningen). Nästa Objekt betydligt bättre, både Helena och jag blev förtjusta i det även om det krävts en del arbete. Så hem igen efter att dagen gått åt till dessa två objekt. Senare förklarar mäklaren alla kostnade i samband med husköp. Det var stämpelskatter och notarieavgifter mm så när allt var klar kostade huset 160.000kr mer än utgångspriset. ?!
Vårt projekt som var intressant i alla fallSå hotellet igen, vi gick igenom vad mäklaren sagt och kollade på internet. 10-20% kostar det att köpa hus i Italien, inte 35-40% enligt Mario dessutom hittade vi samma hus hos en annan mäklare 5000€ billigare dvs 50000skr. Så fastighetsaffär får vänta till svenska kronan hämtat upp sig eller något land landar i verkligheten.
Söndag, Helena skall hämta sin jacka i bilen och upptäcker en lång reva i bakluckan på bilen. Vi säger till hotellpersonalen vad som hänt och de slår ifrån sig, -du skulle stått längre in, eller -du borde stått på gatan och andra ursäkter. Men jag skall inte bll långrandig, både Helena och jag spydde galla på italenarna under söndagkvällen och förbannade deras nonschalans, vi var nu övertygade om att italenarna är duktiga på två saker, glänsa och ljuga.
Jordbävningen till råga på allt, gav vi upp och bestämde att nu blir det hemfärd.
Måndag kväll. Helena har precis gått o lagt sig och jag sitter i receptionen här i norditalien Affie. Imorgon blir det Innspruck i Österrike och vetrinär till Willy. (Svenska jordbruksregler) innan vi kan anträda Sverige förhoppningsvis
till påsk. PS min telefon är indränkt med vatten och fungerar inte längre DS
Helenas kommentar: Vi var i Perugia ( hittar ni mitt i Italien, strax norr om Rom ) körde ner till Spoleto över bergen
Apeninerna där epicentrum för jordbävningen var ( Lars tyckte där var vackert, så även jag så vi var nära att ta ett hotell här uppe) mot Pescara.
De två husen vi vr och tittade på låg i Cermignanao (Teramo) och Castiglione lite öster om Làquila som i dag är totalförstört. Hela staden är evakuerad och tusentals är hemlösa. Man ha utlyst det till en nationalkatastrof, och den
värsta naturkatastrof som inträffat i Italien under hela 1900-2000 talet. Làquila är värst drabbat eftersom så många bodde, där men många småbyar uppe i området är drabbat.
Ja, vi överlevde, men låt mig berätta....... Jag vaknade av att jag trodde min man hade en herdestund för sig själv
men tyckte att sängen skakade lite väl mycket, tanken slog mig - han kanske drömde och låg o skakade eller fått epilepsianfall, vände mig om Lars var vaken vad är det? - det är nog jordbävning sa Lars som reste sig och tittade ut på balkongen (för att som han sa se om vi behövde ta oss ut). Han såg då att hela kylten inne i en butik stod och svajade kraftigt. Synd att vi inte filmade med videokameran, då hade vi kanse haft en del av semestern betald nu.
Lars gick tillbaka o la sig i sängen. Plösligt hör vi hur folk börjar slå i dörrar och springa i korridorer. Antagligen samlades man i foajen eller ute, vi vet inte vi låg lugnt kvar. Vi upplevde jordbävningen i skåne värre, eftersom det var mindre, snabbare skakningar, så att skorstenen stod och skallrade. Här var större rörelser, så att man vaggades som ett barn i sängen. Naturligtvis stora rörelser stora skalv, stor skada. Det var 6,3 på richterskalan och vi upptäckte på morgonen att rappningen i taket hade släppt.
Jag hade krävt att hotellägaren skrev rapport om skadan på vår bil både på engelska och italienska, detta underlättade för oss när vi gled ner till polisstationen direkt efter frukost o dusch. Vi hade tur i detta byråkratiska/polisiära samhälle
att ganska omgående få en polisofficer som tog in oss och började processen. Det tog tid, det skulle skrivas, pass skulle uppvisas, kopior på hotellets skrivelse, och en underskrift att Lars inte gjorde några anspråk på någon italienare.
(milde himmel för en repa i lacken) Tur var det dock att vi tog tag i detta direkt, en timme senare hade man fullt upp på polisstationen, det visade sig senare fick vi reda på ( på nyheterna) att man under dagen stängt all trafik på vägarna mellan södra Italien och norra Italien just för att räddningstjänst, sjukhustransporter och militär (fältsjukhus) skulle kunna få tillgång till fria vägar. VI HANN SMITA UT - DETTA KUNDE VI LÄSA OM NÄR VI SATT I AFFI ( strax väster om Verona i norra Italien, nästan vid Gardasjön. Fast vi förstod att saker var på gång för vägen norrut upp till Bologna möttes vi av STORA konvojer på 15-20 räddningstjänstbilar med kontinuerliga intervaller.
P.s Vi är verkligen i händelsernas centrum. I Affi ( en liten avkrok utanför Verona ) när vi checkat in på vårt rum upptäcker Lars en stor gul helikopter som landade utanför. På bakgården från vårt fönster kan vi se en stor glasbyggnad med stora trappor fullt med säkerhetsfolk. Här landar helikoptern ut springer tre personer en kostymklädd möter upp och springer med en av dem upp samtidigt som han verkar prata. Efter en stund kommer en ambulans med siren o blåljus på och av springer personer, allt folk försvinner in och framför finns någon sorts blå smal farkost ( typ glidflygplan) samtidigt efter ca en kvart sänder man från italien en direktsänd briefing ( var det härifrån) man undrar.?!
Byggnaden var helt inkognito, inte en skylt, ingenting...........
Hörs i övermorgon
Kommentarer
Trackback
