Södra Frankrike
Vi körde mot Orleans - Tours - Poitiers och alldeles före Angoule'me valde vi att köra av från motorvägen och kom till
en skylt "les negres" fritt översatt på skånska blev det "inga negrer " o tänkte vi den
skylten talar till oss.
Nu ska ju sägas att les är pluralis för flertal alltså Les enfants= barnen un enfant= ett barn
Alltså flertal bestämd form och ordet negres vet vi inte nes vad det betyder (ska slå upp det).
Men vi tyckte det var en kul skylt och följde den, vidare på den vägen hittade vi en medeltida by med medeltida slott innehållande en riktig greve men eftersom frun fryser bor dem i Paris under vintermånaderna. Dock en underbar genuin plats där ett engelskt par, deras barn och hennes föräldrar driver detta hotell La Paloma som ett famijeföretag. Ägarens namn är Niel och hans fru Jill. Byn heter Verteuil och tiden har stått stilla. En genuin pärla.
De bjuder på förstklassig mat. Vi bestämde oss direkt för att stanna här lördag kväll och hela söndagen dvs 2 dagar.
Helt underbart att få packa upp lite och komma till ro, och verkligen njuta på en plats. Maten vi åt på kvällen var underbar
lammkottletter på basilikabädd med potatismedaljonger och rödvinssås till det en flaska rött. Aperitif en dry martini förstås och efter middagen en pina colada i baren nersjunken i en skinnsoffa diskuterandes med svärfar ca 75 år och med en brasa i öppna spisen. Vi sov gott den natten.
Det har dock slagit mig att vi skriver för svenskar dvs ett folk som är så präglade av jantelagen att de kanske inte inser att
detta är något vi vill unna oss på vårt livs resa efter 30 års slit. Då menar jag verkligen slit. 16år gamla jobbade vi båda två . Jag (Helena) på en industri där jag lackerade möbler och full med färg i håret traskade jag hem varje dag. Att vi verkligen började medtvå tomma händer. Det var jag, lars en bil och ett tvåmannatält det var vårt första boende tills en bonde tyckte synd om oss och erbjöd sitt loft på ladan. Jag insåg det, när inte ens vår son ville höra hur bra vi hade det medans räkningarna trillade in i brevlådan i ett svinkallt Sverige. Jag skrev ; ska jag berätta vad vi gjort och han skrev tillbaka ja om ni vill så... Jag hoppas att bloggen ska ge matnyttiga tips, lite humor och sprida glädje och inspirera andra.
Ja o alla kan vi ha en mindre inspirerande dag. Vår ende och förstfödde son och vår enda och glädjespridande dotter är
allt för mig, vad jag än gör under dagarna är tankarna alltid hos dem och jag hoppas att de inser att vi lever bara för dem
och att i allt vi gör finns en baktanke om vad det kan leda till för dem. Att inte förglömma våra två nya "lånade barn" ower
son in law and douther in law. Underbara fina människor med de "rätta" värderingarna. Bara de kan stå ut med sina makabra svärföräldrar?!
Just nu sitter vi med varsin öl och sitter o skriver på bloggen. Vi ska senare gå runt i detta alldeles underbara samhälle och kommer att visa bilder därifrån.
Imorgon beger vi oss vidare ner mot Bordeux med siktet inställt på Bayonne - San Sebastian och den spanska gränsen.
PS En sak att tänka på gällande vägen hit nämligen vägtullar. Det kostar 100 -300kr att köra motorvägen, en resa som man kanske ska tänka på och kanske ta en alternativ väg. Bensin upplevelser kontra tid då körsträckan kan bli upp till 20 mil längre utan vägtullar. Lite bilder från medeltidsbyn Verteuil.
Frankrike
Efter en stadig frukost körde vi in i Luxemburg och Luxemburg ÄR i princip staden Luxemburg.
Det var ett klokt beslut att köra söderut i Belgien för att se Luxemburg. Landet har naturligtvis pga sin litenhet ständigt varit utsatt för inkräktare. För att skydda staden, har man därför ett utbrett katakombsystem under hela staden Luxemburg. Det var storslaget att stå och titta ner i dalen (ravinen) och där nere se dörrar som ledde in till katakomberna.
Hade det varit sommar hade vi tagit oss ner o in, nu nöjde vi oss med att ha sett det. Det är storslaget i Luxemburg, staden är vacker och rik. T. om uteliggaren hade nyputsade o fina skor i ett för övrigt shaskigt yttre.
Alla är välbärgade och rika,det syns på deras juveler, pälsar skodon m.m. Dock har vi på vår resa hitintills inte sett några så tråkiga ansikten som här. Trots sin rikedom är de uttråkade. Upplevelser och livsglädje kan inte köpas för pengar. De har allt, har sett allt ,och ingenting är kul längre. De är totalt blase. Det var det värsta man sett, totalt döda och likgiltiga.
Det är bra och sunt för själen att se detta och få sig en tankeställare. Du måste ha lidit och varit sjuk, för att tillräckligt mycket glädjas åt att ha hälsan. Du måste ha varit rejält fattig för att glädjas över det du har. Du måste ha varit riktigt olycklig för att kunna glädjas åt stundens lycka. Tänk på detta.
I övrigt ett rent h-e att köra i. Massor av bilar, trafik, gator hit o dit, fullständigt vansinne och att hitta en p-plats ännu värre.
Till sist kom vi in i ett p-hus 5 våningar ner. När vi kör runt för att hitta plats kör 5-6 bilar vidare o tar vår plats, men vi lyckades till sist.
Efter en kopp varm choklad körde vi vidare och in i Frankrike, vi råkade hamna i distriktet Champagne. Här tog vi in på ett exlusivt hotell med lilla Notre Dame mittemot. Byn hette L épin och ligger söderut om Reims.
Menyn var lika stor som en anslagstavla i kork som du köper på Ikea bara att den är vikt på mitten. Vinet hälldes upp en personal som bara var till för att stå och hälla upp vin till oss. Märkligt. Hotellet liknade Fawlty Towers.
Efter en natt här bar det vidare ut på landet, med Peps Persson dunkandes i högtalarna "livet på landet det enda ja vill ha" kändes det helt rätt. Vi närmade oss Paris och bestämde oss för att köa inom Dineyland. De har gott om hotell och så slapp vi köra i Paris utan kunde ta bussen in tänkte vi. Inte på ett enda hotell på hela området kunde de erbjuda en plats för hund. Skandalöst! har ni husdjur med er glöm Disneyland och för den delen Paris. (Vidare härom)
Det blev till att köra rakt in i smeten. Med en man som lika säker förare som Colin MacRay kör vi rakt in i Paris på femfilig väg. Tror ni inte vi hamnade rakt in i Bastillien. ( Ni vet den där rondellen med en statypelare i mitten och i många filmer
oftast komedier ser man folk köra runt runt och inte komma ur, ien film var det en man som körde runt tills det blev natt och då kunde han ta sig ur. Inga problem för min man.... När vi tagit oss ur den bestämde vi för att nu stannar vi hur det än går, för oddsen att snart få en plåtskada på bilen började bli skyhög. Ja precis när vi svängt av uppenbarade sig ett parkeringshus in kvickt som f-n där. Det visade sig bli helt rätt , det fanns en plats på bottenplan i en hörna. Lugnt för Villy och med vakter dygnet runt. Runt hörnet uppenbarade sig ett litet hotell inte större än ett dörrhål, men verkligen PARIS i
ett nötskal. Vi besökte Notre Dame, åt på ett cafe längs floden Seine och vid boulevarden fram till Louvren.
I Louvren klockan 21.00 gick vi och tittade på Mona-Lisa bland en massa japaner. Det var natt och alla ljusen lyste upp Paris. Eifeltornet såg ut som en julgran. Det var mysigt att gå där hand ihand det var + 10 grader och vi mötte våren i Paris. Vi hade tydligen tur för nu har det visat sig vara kallare där uppe i de Norra delarna av Frankrike.
Paris är för urbaniserat. Inga barn och inga husdjur. Bara en massa slimmade(Smala) singlar. Tiden är ur led.
Livet är ju barn och djur. Det var en tuff stad att vistas i som hund. Ingen park tillät hundar, inga hundlatriner. Fanns det en gräsplätt på 1x1meter så nog var den omgärdad av ett järnstaket. Vi gick förbi en affär, ut rusade en hund den slickade Villy rint hela nosen,munnen. Den lade sig ner och riktigt bugade och fjäskade för honom. Hunden följde med oss. Jag (Helena) fick gå tillbaka o påkalla butiksägaren uppmärksamhet som inte märkt att hunden var borta.
Det visade sig vara en tik och förmodligen den enda (okastrerade) hanhund som hon upplevt i sitt liv. Tänk er själv
att äntligen få se en karl efter 30 år.
Det var inga större problem att köra i Paris även om det var stressande, Följ gps och sök er ner mot bastiljen och floden Seine. Väl i det området sök ett parkeringshus och leta ett hotell gåendes. Parkeringshuset kostar ca 250 -350kr/dygn och hotellen ca 1000 - 2000/nat t beroende på standard. Maten kostar som i Sverige. Väl installerade ligger allting inom gångavstånd.
Framme i Luxemburg
Vägen gick från Travemunde-Lubeck-Hamburg-Hannover-Köln-Rotterdam-(Ruhrområdet)-Aachen(belgien)vände ner mot Liege (hittade en liten by som hette Theux, där vi åt på en kebabbar, åt en kycklingrulleoch tog en öl) .
De tittade storögt på oss, tre knattar i ca 10-12 års åldern trängdes vid dörröppningen för att se på oss. Hur hade vi hittat deras by mitt i vintern och så långväga ifrån. Det var faktiskt kul. En annan fräck sak var att man i denna by hade hängt upp en stork på väggen avritad på papp och uppsatt på ytterväggen på huset. I näbben hade de hängt en påse och i påsen låg där en docka. Det var antagigen ett sätt för dem att tala om för byborna att det kommit barn i huset. Men ärligt talat tror belgare på storken?!
Det är inte konstigt då om de inte är bättre upplysta om sexualkunskap, att de är så perversa i Belgien. Är det inte där pedofiler har barn inlåsta i källaren osv??!
Efter maten körde vi över bergen och ner mot Luxemburg. Här uppe var det vacket och mycket skog( mellan Liege och Bastogne) och ett helt annat landskap mot norra Belgien och Tyskland.
Så för att återgå till resan; Tyskland bilade vi igenom, Belgien åt vi igenom och sover kommer vi att göra i Luxemburg på en ort som heter Arlon.
Väl mött imorgon hälsar Helena och Lars (skrivet av Helena)
Att köra på motorvägen gick riktigt bra, det hjälper med en snabb och komfortabel bil och att hålla full koll i backspegeln. Från Travemunde till Hamburg är inte motorvägen så bra men det är en bra träningssträcka. Kör man runt 120km i mittfilen så klarar sig de flesta svenskar. Lastbilarna håller till höger och vrålåken till vänster. Bensinen kostar ungefär som i Sverige så tanka fullt hemma. Kreditkort går också bra att använda och både rastplatser och bensinmackar ligger tätt. Dock ej hotell, vilket kan vara ett helsike att hitta. Gps är också ett ovärderligt hjälpmedel då vissa avfarter är en mardröm att hitta. Vi höll på att missa båten i Trelleborg pga dåligt skyltat. Följ linje 51 sade han i kassan och det gjorde vi, men linjen tog slut och framför oss stod en lång rad långtradare, så vi chansade, till höger eller vänster om kön. Givetvis blev det fel , men en snäll åkare visade oss till höger så vi kom i tid till färjan. PS bilder läggs in nästa gång. MVH Lars & Helen. DS Hunden Willy har inte sovit under 80mil. (skrivet av Lars )
En Europaresa i tiden
Välkommen till vår Europaresa, Vi Lars & Helena med vår hund Willy skall bila hela vägen från Trelleborg, genom Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal, för att slutligen svänga vänster genom Italien och köra hem igen. Förhoppningsvis skall vår resa vara ett tips för andra att våga göra samma sak. Vi kommer att försöka ge ros och ris dagligen gällande resmål tillmötesgånde , problem och annat som kan vara spännande att veta. Vår resa börjar den 17 feburari och vi räknar med att vara hemma igen till sommaren.
12/2: För att kunna göra den här resan har vi fått förbereda oss väldigt mycket. När det gäller vår hund Willy måste han ha ett respass. För att få det fick vi vaccinera honom mot rabies minst 120 dagar före avresa. En hund måste vaccineras 2 ggr och därefter måste man vänta minst 120 dagar och ett blodprov tas. Om det då är positivt utfärdas ett respass ca-kostnad 3-5000kr beroende på vad som krävs. För säkerhets skull fick han även en spruta mot valpsjuka och avmaskning. Allt noga dokumenterat i respasset. Dessutom måste hunden avmaskas av vetrinär och dokumenteras innan inesa tillbaka till Sverige.
Därutöver har vi ordnat en extra försäkring ifall vi blir sjuka eller råkar ut för en olycka. Detta pga att vi kommer att vara borta mer än 30dagar. För bilen gäller ett sk grönt kort. Nu väntar vi bara på avresan från Trelleborg och from 18/2 kommer vi att uppdatera den här sidan minst en gång i veckan om tekniken fungerar.
Välkommen till vår nya blogg!
PÅ RESANDE FOT: Hustrun Helena hunden Willy Maken Lars
Har ni kära läsare frågor skriv på kommentarerna...................