euresa

Efter en KLEN frukost i Paris(när jag klagade på att vi varken fått ost eller skinka, endast marmelad till några torra brödskivor och till det kaffe, sa hotellägaren på bruten engelska it is continental. Kontinental frukost får man inte kalla det OM den inte innehåller ägg/äggrör och bacon/korv. Jag skulle kunnat stämma den jäkeln. För det är lag på sådant. Det  är internationellt.  Jaja.......... vi körde vidare söderut.

Vi körde  mot Orleans - Tours - Poitiers och alldeles före Angoule'me valde vi att köra av från motorvägen och kom till
 en skylt "les negres" fritt översatt på skånska blev det "inga negrer "  o tänkte vi den
skylten talar till oss.
Nu ska ju sägas att les är pluralis för flertal alltså Les enfants= barnen   un enfant= ett barn 
Alltså flertal bestämd form och ordet negres vet vi inte nes vad det betyder (ska slå upp det).
Men vi tyckte det var en kul skylt och följde den, vidare på den vägen hittade vi en medeltida by med medeltida slott  innehållande en riktig greve men eftersom frun fryser bor dem i Paris under vintermånaderna. Dock en underbar genuin plats där ett engelskt par, deras barn och hennes föräldrar driver detta hotell La Paloma som ett famijeföretag. Ägarens namn är Niel och hans fru Jill. Byn heter Verteuil och tiden har stått stilla. En genuin pärla.

De bjuder på förstklassig mat. Vi bestämde oss direkt för att stanna här lördag kväll och hela söndagen dvs 2 dagar.
Helt underbart att få packa upp lite och komma till ro, och verkligen njuta på en plats. Maten vi åt på kvällen var underbar
lammkottletter på basilikabädd med potatismedaljonger och rödvinssås till det en flaska rött. Aperitif en dry martini förstås och efter middagen en pina colada i baren nersjunken i en skinnsoffa diskuterandes med svärfar ca 75 år och med en brasa i öppna spisen. Vi sov gott den natten.

Det har dock slagit mig att vi skriver för svenskar dvs ett folk som är så präglade av jantelagen att de kanske inte inser att
detta är något vi vill unna oss på vårt livs resa efter 30 års slit. Då menar jag verkligen slit. 16år gamla jobbade vi båda två . Jag (Helena) på en industri där jag lackerade möbler och full med färg i håret traskade jag hem varje dag. Att vi verkligen började medtvå tomma händer. Det var jag, lars en bil och ett tvåmannatält det var vårt första boende tills en bonde tyckte synd om oss och erbjöd sitt loft på ladan. Jag insåg det, när inte ens vår son ville höra hur bra vi hade det medans räkningarna trillade in i brevlådan i ett svinkallt Sverige.  Jag skrev ; ska jag berätta vad vi gjort och han skrev tillbaka ja om ni vill så... Jag hoppas att bloggen ska ge matnyttiga tips, lite humor och sprida glädje och inspirera andra.
Ja o alla kan vi ha en mindre inspirerande dag. Vår ende och förstfödde son och vår enda och glädjespridande dotter är
allt för mig, vad jag än gör under dagarna är tankarna alltid hos dem och jag hoppas att de inser att vi lever bara för dem
och att i allt vi gör finns en baktanke om vad det kan leda till för dem. Att inte förglömma våra två nya "lånade barn" ower
son in law and douther in law. Underbara fina människor med de "rätta" värderingarna. Bara de kan stå ut med sina makabra svärföräldrar?!

Just nu sitter vi med varsin öl och sitter o skriver på bloggen. Vi ska senare gå runt i detta alldeles underbara samhälle och kommer att visa bilder därifrån.

Imorgon beger vi oss vidare ner mot Bordeux med siktet inställt på Bayonne - San Sebastian och den spanska gränsen.

PS En sak att tänka på gällande vägen hit nämligen vägtullar. Det kostar 100 -300kr att köra motorvägen, en resa som man kanske ska tänka på och kanske ta en alternativ väg. Bensin upplevelser kontra tid då körsträckan kan  bli upp till 20 mil längre utan vägtullar. Lite bilder från medeltidsbyn Verteuil.