Provance i France
Efter färden mellan Villefrance och Perpignan kustvägen upp till Nimes, (motorväg, fult o tråkigt mkt industrier), (lars lätt irriterad det var tullavgifter, folk som inte kunde flytta sig och en j-l trafik i Nimes), kunde vi så äntra Provence.
I samhället Beaucaire stallade vi in i ett trivsamt, familjärt hotell med en goumetrestaurang.
Vi var trötta, stallade in och villy trivdes med en gång, hungriga som vi var åt vi på plats då vi såg att de hade restaurang också. I restaurangen satt gott om folk. Det bådar alltid gott när lokalbefolkningen själv går o äter på ett ställe.
Provence är känt för ett par saker, framförallt sin goda mat, goda viner och camargehästarna. Maten fick vi prov på direkt
en mkt god middag, trerätters och allt smälte i munnen, i sann provencalsk anda. Sedan låg vi och hunden och bara slappade på rummet och diskuterade vidare färd. Dagen efter styrde vi kosan mot Arles för att köra vidare söderut mot en by som heter Port St Louis du Rhone, .... vi kom aldrig dit.
Provence är på sina ställen väldigt likt österlen. Mycket vackert och trivsamt. En sann fröjd, kan starkt rekommenderas.
Eftersom provence har stora fält av lavendel ( synd att vi var så tidigt på året annars hade mkt varit lila). Så är det känt för sin honung som bina bl a tar sin nektar från just de stora lavendelfälten. Tänk er lammstek, örter, gott vin, honung och parfym. Där har ni provence i ett nötskal. På vägen till vårt mål såg vi en liten skylt svängde in och det visade sig vara en en vingård ( inte stora chateu, utmed vägen för att locka turister med vin som kanske de inte ens själv framställt).
Utan detta var en liten gård ute på landet med vin som hela familjen engagerar sig i och som är deras enda utkomst.
Vi hittade ett helt outstanding vin som han knappt ville vi skulle prova för han menade att det var lite speciellt.
Lars tyckte det var gott smakade kakao och när jag fick det i munnen kom en våg av välbehag, så balanserat, så mjukt
sådan karaktär o smaken ..... helt klart kakaosmak. 4 flaskor av den sorten, 2 flaskor av en annan sort och slutligen 1 flaska mousserande rosevin (provence är bäst i världen på dessa). Till detta en burk honung med nektar enbart från lavendelfälten. Nöjda med fyndet vände vi bilen, nu skulle vi få se camargehästen i arbete trodde vi, men dessa shower är bra på helger. Slå upp hästen på internet o läs mer om dessa.
Färden gick istället vidare mot Marseille, kustvägen. Marseille är levande ..... hundar, ungar, tvätt hängandes ute och blandad arkitektur. Mitt bland nya hus kunde stå ett gammalt, pytte. Han hade inte velat sälja o förändra och därmed fick han vara. Bra stadsarkitekterna. Marseille har en själ. Vägen gick vidare längst franska rivieran, Cassis sött och litet, trångt och bilovänligt. Vidare mot Toulon och mot St Tropez.. På vägen strax innan St Tropez kom vi till ett samhälle som heter Cogolin, här uppe i bergen hittade vi ett avskilt ställe Best Western hotell med svit dvs man får vardagsrum också
med stort panoramafönster och utanför trerass med uteplats.
God mat men de kunde inte fixa en irish coffee. Sagt o gjort, Lars gav sig ut i köket och började vispa grädden.
En trevlig avrundning på kvällen där vi gett avtryck i den restaurangen. Lars visade, provsmakade och gav sitt godkännande. Dagen efter bar det vidare mot Cannes. Där tog vi vitt vin o öl i den strålande solen, vid beachen,
där unga blondiner barbröstade försöker fånga någons (förhoppningsvis regissörs) uppmärksamhet.
Beachen i Cannes och Helena med vitt vin
Ni vet Cannes = filmfestival. Färden gick vidare längs franska rivieran. Nice tyckte Helena var charmigt och själsligt, dock minns inte Lars något mer än att han tyckte det var världens lääääääängsta stad. Ölen hade nämligen gjort sig påminnt och sjukt kissnödig rattandes i aldig sinande biltrafik och med absolut ingen möjlighet att stanna och ännu mindre ett wc. Här, skrek jag, Lars svängde in. Längst med vägen höll de på med trafikarbete här stod 2 byggbodar, jag såg en möjlighet, både Lars och jag tog den möjligheten, nöden har ingen lag. Efter ett tag var vi inne i Monte Carlo.
Staden Nice
I samhället Beaucaire stallade vi in i ett trivsamt, familjärt hotell med en goumetrestaurang.
Vi var trötta, stallade in och villy trivdes med en gång, hungriga som vi var åt vi på plats då vi såg att de hade restaurang också. I restaurangen satt gott om folk. Det bådar alltid gott när lokalbefolkningen själv går o äter på ett ställe.
Provence är känt för ett par saker, framförallt sin goda mat, goda viner och camargehästarna. Maten fick vi prov på direkt
en mkt god middag, trerätters och allt smälte i munnen, i sann provencalsk anda. Sedan låg vi och hunden och bara slappade på rummet och diskuterade vidare färd. Dagen efter styrde vi kosan mot Arles för att köra vidare söderut mot en by som heter Port St Louis du Rhone, .... vi kom aldrig dit.
Provence är på sina ställen väldigt likt österlen. Mycket vackert och trivsamt. En sann fröjd, kan starkt rekommenderas.
Eftersom provence har stora fält av lavendel ( synd att vi var så tidigt på året annars hade mkt varit lila). Så är det känt för sin honung som bina bl a tar sin nektar från just de stora lavendelfälten. Tänk er lammstek, örter, gott vin, honung och parfym. Där har ni provence i ett nötskal. På vägen till vårt mål såg vi en liten skylt svängde in och det visade sig vara en en vingård ( inte stora chateu, utmed vägen för att locka turister med vin som kanske de inte ens själv framställt).
Utan detta var en liten gård ute på landet med vin som hela familjen engagerar sig i och som är deras enda utkomst.
Vi hittade ett helt outstanding vin som han knappt ville vi skulle prova för han menade att det var lite speciellt.
Lars tyckte det var gott smakade kakao och när jag fick det i munnen kom en våg av välbehag, så balanserat, så mjukt
sådan karaktär o smaken ..... helt klart kakaosmak. 4 flaskor av den sorten, 2 flaskor av en annan sort och slutligen 1 flaska mousserande rosevin (provence är bäst i världen på dessa). Till detta en burk honung med nektar enbart från lavendelfälten. Nöjda med fyndet vände vi bilen, nu skulle vi få se camargehästen i arbete trodde vi, men dessa shower är bra på helger. Slå upp hästen på internet o läs mer om dessa.
Färden gick istället vidare mot Marseille, kustvägen. Marseille är levande ..... hundar, ungar, tvätt hängandes ute och blandad arkitektur. Mitt bland nya hus kunde stå ett gammalt, pytte. Han hade inte velat sälja o förändra och därmed fick han vara. Bra stadsarkitekterna. Marseille har en själ. Vägen gick vidare längst franska rivieran, Cassis sött och litet, trångt och bilovänligt. Vidare mot Toulon och mot St Tropez.. På vägen strax innan St Tropez kom vi till ett samhälle som heter Cogolin, här uppe i bergen hittade vi ett avskilt ställe Best Western hotell med svit dvs man får vardagsrum också
med stort panoramafönster och utanför trerass med uteplats.
God mat men de kunde inte fixa en irish coffee. Sagt o gjort, Lars gav sig ut i köket och började vispa grädden.
En trevlig avrundning på kvällen där vi gett avtryck i den restaurangen. Lars visade, provsmakade och gav sitt godkännande. Dagen efter bar det vidare mot Cannes. Där tog vi vitt vin o öl i den strålande solen, vid beachen,
där unga blondiner barbröstade försöker fånga någons (förhoppningsvis regissörs) uppmärksamhet.
Beachen i Cannes och Helena med vitt vin
Ni vet Cannes = filmfestival. Färden gick vidare längs franska rivieran. Nice tyckte Helena var charmigt och själsligt, dock minns inte Lars något mer än att han tyckte det var världens lääääääängsta stad. Ölen hade nämligen gjort sig påminnt och sjukt kissnödig rattandes i aldig sinande biltrafik och med absolut ingen möjlighet att stanna och ännu mindre ett wc. Här, skrek jag, Lars svängde in. Längst med vägen höll de på med trafikarbete här stod 2 byggbodar, jag såg en möjlighet, både Lars och jag tog den möjligheten, nöden har ingen lag. Efter ett tag var vi inne i Monte Carlo.
Staden NiceKommentarer
Trackback
