euresa

Efter övernattningen på Muskiz bar det vidare längst kusten. Efter Santander - Gijon - Aviles stannade vi till vid en liten by som heter El Pito. Här körde vi in vid ett ställe som hyrde ut apartementos. Ingen där, dörren öppen men ingen i receptionen. Knackade på en av dörrarna försökte förklara, lyckligtvis kunde denna enda människa i Spanien (som vi hittills funnit )prata engelska. Förklarade att vi ville hyra för en hel vecka. Vi kände att vi behövde landa, packa upp lite och hinna ifatt oss själva. Då dök värden upp engelsmannen förklarade, men nej, hundar var inte tillåtna i lägenheterna.
Det kan sägas att det var svårt överhuvudtaget med hund i Spanien, när det gällde övernattning. Ok! Då kör vi vidare.
Vi började längst bort i byn och knacka hotell. Vid det tredje kom en liten röd bil farande tvärsvängde o vinkade. OK, OK!!

Det var hotellvärden som vid närmare eftertanke insåg att dessa kunder hade han i finanskrisens spår inte möjlighet att missa. Svälj den spanska stoltheten. Vi diskuterade. Priset stod på väggen 75 euro/natt. Det skulle bli 525 euro/vecka.
Vi fick priset 350 . Ok sa jag, (Helena) 300.  Då vägrade han skriva kontrakt, bara näven, ja ett handslag så satt den affären. En jättefin lägenhet med eget kök, så skönt. Nu bar det iväg ner till Cudillero, 2 km därifrån och mat inhandlades.
Där fanns stekar i riktiga charketuriaffärer som jag inte sett hemma sen - 70 talet. Så där en 35 år sedan.
Vi hade havsutsikt från lägenheten men byn El Pito låg 2 km från kustbyn Cudillero. Där var tvärbrant och trångt o inget för Willy. Här ute på landet var fina vägar och som ni ska se en egen strand. Även om vi tagit bilderna från höjden. För naturligvis när vi var nere vid stranden funkade inte kameran. Batteriet slut. Byn Cudillero är charmig, men svindyr.
Inget folk(turister) Restaurangerna tog 60 euro för a la Carte. Vi tänkte titta på hus men svindyrt. Alltså jag får säga som vår son brukar säga; De får helt enkelt " fälla ner pungen o landa " först. De hade turister förra sommaren, ekonomiska krisen kom i höstas, de har ännu inte insett att denna sommaren o flera somrar framåt aldrig blir det samma. Det är helt enkelt till att sy om kostymen, och rätta priserna efter det.

Dock skall sägas till spanjorernas försvar att deras inhemska livsmedelsaffär Almerika var det billigt i. Till och med vi som stort sett var de enda turisterna i byn blev trevligt bemötta och fick dessutom återbäring sista dagen, hur den återbäringen fungerade vet vi dock fortfarande inte, men trevligt  var det. Något annars att tänka på när det gäller boendet i El Pito är, tag med egen kudde om du inte vill sova på en uppstoppad falukorv som kudde. Annars vet man hur många kotor nacken består av. Dessutom öronproppar, för likaväl som husen inte är isolerade mot kyla är de det inte mot ljud heller. Vi hörde varenda gång när grannen gick på toaletten eller pratade med någon. Men det är pettitesser. För övrigt ett mycket gott och välmött boende. 
Bilder från Cudillero
 
Vi stannade från tisdag till tisdag den 3 mars, dvs en vecka. Tyvärr var en nackdel det att vi inte hade tillgång til internet och därför inte kunnat uppdatera denna blogg på en vecka men hoppas att ni våra nära och kära har haft överseende med detta.

I detta område Asturien finns dessa små troligtvis gamla visthusbodar, som idag fungerar som gästhus eller förråd.
     

PS Lars kom hem efter en promenad med Willy med en pinfärsk citron plockad direkt från trädet..........till rom o colan DS